.

Saknaden. Vänskap. Lycka. Skratt. Tårar. Minnen. Löften. Tillit. Några av dom orden som kommer upp i mitt huvud när jag tänker på oss, hur vi hade, hur tajta vi va. Vart har allt tagit vägen?, var det inte du och jag som skulle hålla ihop föralltid?, vart är du?. Jag saknar dej, saknar det vi hade. En gång i tiden hade vi allt en äkta vänskap skulle ha, fyllt av lycka och tillit till varandra, vad har vi nu? ja.. jag kan fortfarande lita på dej, men inte på exakt samma sätt som jag kunde då, jag känner fortfarande samma lycka med dej, men inte lika ofta. Frågorna är så många, men jag har inte fått några svar, vet inte om jag kommer få det heller. Tider förendras, man skaffar nya vänner, pojkar kommer emellan.. men sa vi inte ''ingenting ska få komma emellan våran vänskap''? känns som det är lättare sagt än gjort. En sak är iallafall säker, och det är att jag klarar mej inte utan dej, klarar inte av ett skit utan dej vid min sida, oavsett hur mycket jag försöker. Du är en del av mej, en extremt stor del för att göra det mera exakt. Utan dej - vad vore jag då? hur skulle mitt liv se ut? Tråkigt. Värdelöst. Jag tänker inte oss glida ifrån varandra mer än vad vi gjort, och det måste du lita på Ida, du måste förstå hur jävla mycket du betyder för mig. Det är tack vare dej som jag lever just nu, det är tack vare dej som min sommar 2009 blev den absolut bästa sommaren jag någonsin upplevt. Bara tack vare dej bästavän. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva, vet inte vad jag vill få fram mera, för orden är för få. Men känslorna är så tusentals många. Du har det jobbigt just nu, på grund utav många saker, jag vet. Mitt liv är inte heller det bästa, det vet du om, jag klarar inte av att leva med den här klumpen i magen, tårarna i halsen och ett hjärta krossat i tusen bitar som filip lämnade efter sej. Dock ger jag inte upp än, hur jobbigt det än är, hur många sömnlösa nätter jag får gå igenom, jag ska kämpa. Kämpa mitt liv för två. Bara för dej och mej. Du är den ända på den här jorden som jag faktiskt lever kvar för, finns ingen annan som jag lagt ner mitt liv på så mycket som jag gör och gjort för dej. Jag hoppas på allt att våran vänskap inte flyger bort med sanden, att det blir mer skratt, tårar, minnen, dagar, minnen och år med dej. Du är mitt ända hopp i livet nu, alla andra kan gå och dö eller någonting, för jag tänker aldrig byta ut din plats i mitt hjärta framför någon. Inte en ända människa på den här jorden, aldrig. Ida.. fan asså. Jag älskar dej... älskar dej så jävla mycket!